Avsked är alltid bitterljuvt och detta år har nästan bjudit på fler avsked än vad jag mäktar med. Men som tur är så är alla avsked inte för evigt och det är ju inte så långt till Australien ändå... väl?

Efter två och ett halvt år av att ha haft henne två kvarter bort är det allt en väldigt märklig känsla att hon nu är så långt borta igen. Men men... vi har i alla fall utnyttjat den sista tiden till max med alla luncher, middagar, tv-spelskvällar och shoppingrundor.

I lördags var det grilldags hos Mackan och någon slags kombinerad födelsedags-och hejdåfest. Vi år god mat och spelade spel och pratade om livet och jag kände mig igen lite rörd och tacksam över att även om livet bjuder på mycket sorg och ledsamheter så är det himla gött mellan varven också.