Galet nog är det i år tjugo år sedan jag tog studenten. Både en evighet och en sekund sedan. Så mycket sjukt som hänt sedan dess och ändå kan jag minns all förväntan, glädje och allt som hände. 

I år var det så nästa generation som tog studenten och vi begav oss mot Nicolai för att möta upp studenten vid utspringet. Som alla familjekonstelationer är även den här inte helt oproblematisk men trots lite drama när 50 % av föräldraskaran inte hann fram så hade vi en fin stund på skolgården och hann med kramar och en tår och presentutdelning. 

Efter utspringet begav vi oss ner på stan och trots att jag inte var helt glad i promenaden så kom vi ner och bänkade oss på Brutale och tittade på alla släp, det ena mer kreativt än det andra. Vi lyckades till och med få span på studenten i fråga och både vinka och tjoa när hon åkte förbi. En fin dag!