Mitt och alla i min närhets sista ögonblick hoppas jag ligger långt fram i tiden. Men man vet ju aldrig och om det skulle komma tidigare än väntat så hoppas jag att jag känner att jag är nöjd med det jag gjort och varit med om hittills. Har faktiskt lekt med tanken om hur jag skulle ställa mig till att dö idag och jag tror att jag, även om jag självklart hoppas att det dröjer väääldigt länge innan jag upplever mitt sista ögonblick, hade varit nöjd om än något snuvad på livet. Men jag är stolt över vad jag gjort och vem jag är. Trots vissa bakslag så tycker jag ändå att jag kämpar och inte låter mig hindras av saker som jag ändå inte kan rå över. Jag har rest utomlands, jag tränar ofta och kämpar mot min kropp (på två fronter dessutom sedan ett år tillbaks!) och jag tycker att det nu märks framsteg. Jag kan känna en helt annan kontroll som jag aldrig tidigare känt, jag kan vända och vrida och jag kan fortfarande bli lika fascinerad när jag lyckas vifta på tårna haha.
Som spinoff på dag 29 måste jag ju erkänna att jag fortfarande har mycket jag vill göra, jobba och tjäna pengar, träffa nya människor och älska någon mycket mer än vad jag hittills har gjort och såklart tusentals saker till. Det hoppas jag verkligen att jag hinner med också! Men annars får man väl säga;
