Efter dagens möte är jag lite mer hoppfull, kanske kanske kan det bli så att jag både får ha kakan kvar och äta upp den :) Jag hoppas verkligen... då hade allt varit perfekt! Att ha jobb, om än tidsbegränsat, är fantastiskt. Jag trivs så bra och den värsta tröttheten och förvirringen börjar släppa. Alla är trevliga och jag känner mig redan som en i gruppen och jag är faktiskt lite förvånad över hur lätt det gått! Nu ska jag jobba gärnet, hoppas resan löser sig och ta det där jäkla körkortet. Nu har jag ju lön :)