Förra måndagen läste jag något på Facebook som fick mig att stanna upp lite. Han ska bli pappa. Tvillingpappa till och med. Det känns...konstigt. Kul för honom. Men lite konstigt. Efter att ha kommit över de första chockkänslorna så känns det lite hoppfullt också. Om han inom loppet av ett år lyckas med att dumpa, inleda nytt, bli sambo och nu som grädde på moset också bli gravid med henne... så vet man ju aldrig vad som händer eller var man är om ett år. Tänker jag....