Den 28 oktober 2105 kommer också att vara en dag som jag kommer att minnas för resten av mitt liv. Tyvärr på grund av en något mindre angenäm anledning. Jag visste att den här dagen skulle komma men det är inte desto mindre chockartat för det. Men det märkliga är att jag just i det ögonblicket mest kände mig tom och likgiltig, för även om det nu leder till något mer definitivt så har han varit borta länge. Det var som om det var någon annan som satt i min soffa och sa det. Som om han pratade om någon annan än sig själv.

Men det gjorde han inte. Det handlar om min pappa.