Efter de senaste dagarnas debatt, bland annat i skolan igår, om våldtäkten på Linnéa så tittade jag idag på Uppdrag granskning. Det är verkligen helt otroligt att sådant kan hända... inte själva våldtäkten i sig, för tragiskt nog sker det våldtäkter där så pass unga människor är inblandade. Det som är så otroligt sjukt, men samtidigt fascinerande, är det mottagande som Linnéa fått av samhället. Hur är det möjligt att fritidsledare och präster står och uttalar sig att det är synd om pojken (även om jag visserligen anser att alla oavsett vem man är eller vad man gjort ska vara välkomna i en kyrka) och att det är så modigt och fint av honom att vara där. Det tragiska är att den andra parten inte var där. Man kan undra om prästen även tycker att det är fint av henne?

Det som många uttrycker är att de inte kan tro att han kan ha gjort något sånt här. Jag förstår precis hur de menar. Det tror man inte. Det vill man inte tro. Dessutom motsvarar inte alla som våldtar vår bild av en riktig våldtäktsman. Det kan lika gärna vara någon du känner, som du tycker om och som både har en mamma och kompisar. Det går inte att se på någon om han eller hon är en våldtäktsman, mördare eller pedofil... men tänk så lätt det vore om det var så!

Rykten på Internet är så otroligt svåra att kontrollera, på Internet vågar människor skriva saker som de aldrig hade sagt i verkligheten. Faran med Internet är också att jag, ca 5 minuter efter att jag började läsa in mig på fallet, både hade hittat offret och gärningsmannens rätta namn, adress och personnummer. Det tåls att tänka på, hur ska vi i forstättningen kunna säkerställa ett skydd för individer inblandade i sådana här fall?

Ja vilken svår situation... och så tragisk för alla inblandade.

På en lite lättsammare sida kan jag ju skryta lite med att den sakkunniga som uttalar sig sist i programmet är min lärare. Ojoj, kändisspotting på hög nivå :)