Jag lever. Men det är på håret. De senaste nittiosex timmarna kan ha varit de värsta i mitt liv. Jag brukar vara ganska mallig och säga att jag aldrig blir sjuk, men nu blev jag sjuk, sjukare, sjukast. Torsdag och fredag är en dimma, i princip låg jag bara raklång och darrade och huttrade om vartannat. Helt sanslöst.. och lite skrämmande faktiskt! Efter mycket saft, McDonaldsmat, många blöta handukar och ännu fler Ipren börjar jag återvända till livet. Tyvärr inte i tid till att hinna till på den planerade teaterpremiären i fredags och morgondagens shoppingrunda. Men förhoppningsvis ska mina krafter ha återvänt till veckans Tinabesök och veckans tråkighet. Just nu är jag inte alltför tuff men det blir i alla fall bättre för varje dag!

Enda fördelen med att vara låst till sängen är att man kan göra saker som man inte gör annars... igår plöjde jag några timmars Kennedyserie och roade mig med att lyssna på musik. Spotify är underbart. Den låt som för tillfället snurrar på repeat i mitt huvud är Engel med Rasmus Seebach. Den sitter som klister haha. Nu har jag hittat en annan låt som fastnar lika bra men som framkallar väldigt mycket mer känslor. Antingen är jag bara sjukless eller så är det helt enkelt en sådan låt som träffar mig rakt i hjärtat...

Du behøver ikke sige undskyld
For du har gjort mig til den jeg er...