En lördagkväll hängde jag på Tivoli för lite dansk nostalgi och allsång. Upplägget var lite som Världens snabbaste allsång fast i ett mer behagligt tempo, det var den ena danska hiten efter den andre och jag blev överraskad över hur många jag faktiskt kunde sjunga med i om man bortser från de uppenbara av Rasmus. 

 

Nic himself stod på scenen och gjorde det med den äran, hans sångröst är kanske inte den bästa men har han energi att fylla ett helt rum med och hans danska är såklart utan anmärkning. Mycket nostalgiska låtar från 70- 80-talen och mamma berättade historier från när jag var liten och vi hade fester med danskarna på vår gata.

Det var rätt blandad ålder i publiken och en allmän glädje och rus, dessutom toppades det hela med att det var en fantastisk sommarkväll - även fast det var september. Fin kväll!